Just dem ovanstående känslorna känner jag just nu.
Jag vill inte gå till skolan längre, eller jag har väl aldrig
tyckt om att gå till skolan men det har alltid känts okej.
Jag kan inte längre saker jag brukade kunna.
Jag hade tydligen muntligt nationellt i spanska idag
och det gick skit, rent ut sagt. Jag förstår inte hur
jag kunde ha MVG första terminen i 8an.
Jag orkar inte anstränga mig för att höja mig i ämnena.
Det känns bara lönlöst eftersom att Ekholmsskolan
är den sämsta skolan i hela Linköping.
Det enda som får mig att fortsätta är att veta att snart
slipper jag gå in igenom dem äckliga portarna till
mitt äckliga skåp för att hämta mina äckliga böcker
och gå till alla äckliga lektioner.
Förövrigt så hatar jag att sova ensam och jag hatar
att alla förändras. Varför kan inte folk vara som
de alltid har varit? Ha samma åsikter, samma prioriteter
och samma personlighet?
Nej nu ska jag ta ut ilskan på kemiböckerna. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar