Ljug för mig

Jag fick en fråga om att det var länge
sedan jag videobloggade,
jag vet det och jag ber om ursäkt.
Kan försöka göra det både på lördag
och måndag om ni vill.
På måndag ska jag även ta mig i kragen och fota,
jag behöver verkligen nya bilder.
Dock känner jag mig fruktansvärt tråkig atm,
jag älskar att sticka ut.
Att slippa känna mig som en i mängden.
Det tycker jag inte att jag gör nu,
jag känner mig ful och vanlig.
Ful och vanlig är inte det enda jag känner,
jag förstår inte hur man kan känna sig så ensam
även om det är flera människor runt omkring en.
Det kände jag aldrig förut och även om jag vet
vad jag saknar och behöver är det är en del av mig
som inte låter mig ta tillbaks det.
Är det fel av mig att vilja vara viktig?

Här kommer rädslan, gamle vän.
När alla fjärilar i magen vaknar upp
och viskar välkommen hem
Jag räknar tre, fyra, fem, ljug för mig,
ja ljug för mig.