Jag känner mig själv för bra.

Min blick fäster inte lika lätt längre,
förr kunde jag stå och titta och beundra saker väldigt länge.
Nu passerar bilderna mina ögon, in i hjärnan och suddas ut
samtidigt som hjärnan bearbetar mina bilder
kommer en svag känsla om att jag missat något.
"Ta inte nåt förgivet" ekar i mitt huvud.
Även om mitt huvud var högt uppe bland molnen ibland
var jag ändå mer närvarande än nånsin,
jag hade mina mål och mina drömmar.

Var ska jag leta för att hitta mig själv?
För jag tappade bort mig själv nånstans på vägen.

Hej, jag kom hem från skolan vid 3.
Sen dess har jag inte gjort något annat än pluggat
och tittat på tv. Det gamla vanliga med andra ord.
Imorgon har jag prov och eftersom att spanska är ett
av dem få ämnena jag har lätt för är jag inte nervös
eller något, prestationsångesten slår väl in imorgon.
Yes, det var nog allt. Bye!