Well, tillbaka på ruta ett igen då. Jag stannar på noll.
Timmar, dagar och veckor passerar men jag står still.
Livrädd för lögner men sanningen svider lika mycket.
Ibland tappar vi bort oss själva på vägen, ingen vet var vi ska leta för att hitta tillbaka.
They say you love someone enough you gotta set them free.
Hela min kropp skriker nej men ur ur käften kommer andra svar.
Not for what I said, but for what I didn't say.
You give until there's nothing to give.
Jag är min egen värsta fiende, jag måste ändra på mig själv först innan jag kan ändra något annat.
1 kommentar:
Du är underbar på alla sätt & vis, emma. Och du vet att jag alltid finns, om du någonsin skulle vilja prata av dig. Tjugofyra timmar på dygnet. Och du skriver så bra. Jag älskar dig<3
Skicka en kommentar